Familjen Sundstedt-Sund/Resedagbok Grekland 2004

Resedagbok Grekland 2004 Är sidan tungladdad med alla bilder? Klicka då här i stället!
Den här dagboken skrev jag (Helena Sund) när vi var och öluffade i den Grekiska övärlden. Största delen av tiden så var vi tre familjer; Sjöstedt, Claesson, och så min familj, Sund-Sundstedt. Vi startade vår resa på Landvetter. Därifrån tog vi ett flyg till Amsterdam, och senare till Aten. Det är där min berättelse börjar.
Dag 1 (18/6): Flyg Göteborg-Amsterdam-Aten I början var det mesta jobbigt. Flyget var drägligt, men att få reda på att Annas bagage är kvar i Amsterdam, att sitta kl 03.00 på en kall, folktom flygplats i Aten och försöka sova på det kalla stengolvet var ingen höjdare. Men det gör inget. Det kompenseras av att, något dåsig, sitta på en buss kl 05.30 och se ut på hundar, palmer och framförallt människor samtidigt som Helios’ första trevande solstrålar letar sig fram bakom berget och sprids över himlavalvet. Vår resa hade bara börjat.
Dag 2 (19/6): Båt Pireus-Naxos-Amorgos Efter att ha spenderat nu över 24 timmar i vaket tillstånd så var man rätt mosig. Och den nästan drogande stanken av avgaser hjälper ju inte direkt. Och som i alla resor så måste ju någonting gå snett. Det hade vi ju redan fixat, d.v.s Annas bagage, men även båtarna skulle trilskas. Under gårdagens stormar var all båttrafik nedlagd tills blåsten lagt sig. Därför står nu hundratals passagerare på kö och färjan är full. Vi får då ta en "något" långsammare båt ... först till Naxos, via småöar som endast Gud och mamma vet vad de heter ... sedan en mycket guppig båt (Express Skopelitis) till Amorgos. Så tack vare blåsten (Cheers mate!) så får vi spendera 12 timmar på båt istället för 4. Men vad gör det när man snart kan sola och förhoppningsvis komma hem med en underbar solbränna? Vi var framme på Amorgos ca 21.30! Läs mer om Amorgos här ... eller här!
Dag3 (20/6): Amorgos med boende på Eleni Rooms Första doppet är heligt. Och tiden fram till dess gudomlig! Att vakna upp till cikadornas sång och sedan gå ut och äta frukost på yoghurt, honung, juice och nybakat bröd. Att sedan ta en skön, sval dusch och gå ner till ytterligare en båt. Den här gången var det en liten båt med plats för kanske 20 personer. Vi var runt 45. Men, att trängas med mer eller mindre solbrända turister (flest svenskar) är ju alltid trevligt.
Stranden sedan då... Den var ju helt OK. Helt underbar faktiskt! Vattnet var turkosblått och svalt. Sanden var len, bortsett för lite småsten, och varm. Mycket varm. Men det härligaste var nog att snorkla längs med berget och se på fiskar i olika färger. De flesta snäckorna hade dock de tidigare turisterna norpat, men en eller två riktigt fina fick vi se. Färden tillbaka blev som den första. Trång. Efter den så lade vi oss på våra rum. Siesta. Och finns det sedan något bättre sätt att avsluta dagen på än att sitta på en fullproppad taverna, äta glass och se på fotboll medan grekiska supportrar jublar av glädje när Grekland gör sitt mål. Att Ryssland sedan vinner, vad gör väl det? Grekland gick ju vidare!	Agios Panteleimon
Dag 4 (21/6) Amorgos Nästa morgon var vi uppe tidigt. I alla fall tidigare än vanligt. Vi skulle ta en buss kl 10.00. Och det gjorde vi också. Inne i den lilla bussen var det kvavt, men ändå behagligt svalt. Vi åkte i snabb takt uppför de smala vägarna, och det verkade som om chauffören försökte se hur många turister han kunde skrämma genom att köra så nära de branta sluttningarna som möjligt. Och visst, han lyckades. Resans mål var i alla fall det lilla.. eller stora klostret Panagia Chosoviòtissa som är byggt på profeten Elias berg; ett stort berg som stupar lodrätt ner mot havet. Det var en mästerlig syn. Det gnistrande vita klostret sitter som en utväxt på berget högt, högt uppe. Och färden dit var inte lätt. 244 trappsteg i mer än 35 graders värme, inte ett träd eller annat skuggivande. Vi badade i svett. Till råga på allt fick vi inte ha på oss vad vi ville. Man var tvungen att täcka axlarna, man fick inte ha shorts. Kvinnor måste ha kjol och den måste gå över knäna.
Väl inne i klostret fick vi träffa en munk som levde där. Han berättade de mest fantastiska saker. De var två munkar som levde på klostret med drygt 207 rum! Han själv hade bott där i 27 år, och den andra munken hade bott där i 50. Deras dagar gick ut på att äta och be. Han visade stolt två reliker: ett fäste från Jesu kors, samt Johannes döparens händer och skalle. Efter det fick vi en trevlig pratstund, ett glas vatten och en sötsak. Sen traskade vi glatt ner igen.
Efter denna strapats var vi i starkt behov av ett bad, och det fick vi också. Men inte förrän efter en 45 minuter lång promenad till stranden. Men vilket strand sedan! Det fanns magnifika klippor att dyka från och sola på. Under vattennivån växte tvättsvampar och andra växter, och runt omkring simmade vackra fiskar i varierande färger. Att vi dessutom fick se en delfin var oslagbart. Eftersom det visade sig att busstidtabellerna ändrades till och från så fick vi lifta upp till Chora och gå där ett tag. Där märkte vi hur man skiljer turister från lokalbefolkningen. Det är bara turister som är dumma nog att överhuvudtaget vistas utomhus när solen står mitt på himmelen. Nåja, till slut tog vi oss hem i ännu en kvav buss.
Dag 5 (22/6): Amorgos Tja, vi verkar ha kommit in i det där med buss, för vi tog en till nästa dag. Den här gången till Aegiali, en by som tydligen skulle ha Amorgos vackraste strand. Och visst var den vacker, men inte vackrast. Det var en lång sträcka med len, solvärmd sand. Vattnet var klarblått och långgrunt. En nackdel var att det fanns väldigt mycket eremitkräftor med vassa skal. Där fanns även en del butiker och tavernor. Där stannade vi till kl. 18.00 och sen tog vi bussen hem.
Den stora höjdpunkten var nog att sitta på en taverna, fullsatt med svenskar, och jubla glatt när Sverige gör mål i EM, medan grekerna skrattar och tar kort på oss sportgalna svenskar. Sverige-Danmark 2-2
Dag 6 (23/6): Amorgos Dagen därpå blev det en hård start. Vi gick upp till den gamla byn Minoa. Det var en riktigt lång väg upp dit, och ännu en gång var det gassande hett. Väl däruppe så var det en riktigt häftig syn. De gamla stenhusen stod stadigt i den hårda blåsten och runt omkring var det stora kaktussnår. För dem som orkade (vi orkade) kunde man gå ännu längre upp på en imponerande höjd och se ner över Katapola. Fast det var riktigt farligt att gå nära kanterna för det blåste väldigt mycket. Var man tillräckligt lätt så kunde man luta sig mot vinden, och vi fick hålla i hattar och glasögon. Det var underbart! Men sen skulle vi gå ner igen.. När vi efter mycket vatten och småpauser kom hem så valde jag att stanna inne på rummet när de andra åkte och badade. Inte ens paradiset är kul om man har huvudvärk. Så jag åt lunch på mackor, dricka och melon.
Dag7 (24/6): Amorgos-Naxos (Boende på Studio Marinas) Dagen därefter gick vi upp hiskeligt tidigt, i alla fall sommarlovstid, för att åka båt till Naxos. Det blev en rätt så trevlig resa och vi åt frukost på båten. När vi senare kom fram, badade vi på en mycket lång och vacker strand. Det blåste rätt så mycket och det var många vågor, men det gjorde inte så mycket. Vi badade inte så länge, vi var trötta efter resan och nyfikna på våra rum.
Dag 8 (25/6): Naxos När vi sovit ytterligare en natt så stannade vi, tro det eller ej, kvar på rummen. Ett tag i allafall. Vi åt lunch på rummen, och några gick ner till stranden. I alla fall, när vi ätit och vilat gick vi ner på torget och tog ännu en kvav och varm buss till stranden Agia Anna. Det var en väldigt fin strand, men vandrare som vi är så gick vi till en annan, vackrare och framför allt mer folktom strand. Där hittade vi en skuggig plats under ett träd att lägga oss på. Bara lite senare så kom två familjer till som egentligen bodde på Paros, men de hade åkt till Naxos över dagen, så vi var 5 familjer, eller 21 personer. Midsommaren till ära så åt vi någon form av grekiskt/svenskt smörgåsbord, som för övrigt smakade underbart! Läs mer om Naxos här ... eller här!
Eftersom varje familj hade tagit med sig X antal kubbdelar på resan (För att inte en familj skulle behöva släpa på allt!) så spelade vi också kubb på stranden, glatt iakttagna av nyfikna greker. Och sedan efter ännu en busstur så var vi på rummen igen.
På kvällen gick alla 21 och åt, som vanligt fast nu med vissa problem p.g.a. antalet. Men i Grekland verkar ju allting vara ”No problem” . När vi sedan avnjutit ännu en utsökt middag så vinkade vi av de två senaste familjerna, med hopp om att mötas igen på Tinos. Bara en kort stund efter gjordes det första och enda målet i matchen Grekland-Frankrike. När Grekland sedan vinner är det svårt att tro att det bara var kvartsfinal.

Dag 9 (26/6): Naxos Denna dag åkte vi varken buss eller gick. Vi hyrde bil, för omväxlings skull. Vi åkte tvärs över ön till en liten by där de tillverkade Kitron, en sorts likör gjord på kitronfruktens blad. Vi fick veta mer om tillverkningen och självklart också köpa spriten. Därefter åkte vi till marmorns och sandpapprets stad (glamouröst va?) och strosade längs med de marmorbeklädda gatorna. Efter detta var dagen inte på länge slut, och vi körde till byn Apollon. Efter att ha badat och ätit gott begav vi oss hemåt. Kvällen ute på stan blev väldigt spännande. Det var ett trettiotal svenskar som trängdes på en liten taverna, bara för att se Sverige förlora mot Holland på straffar. Det var ett besviket gäng som lunkade hemåt den svala lördagskvällen.
Dag 10 (27/6): Naxos-Tinos (Boende på Studio Athos) Nu var det dags för ännu en båttur, men inte förrän vi tjafsat med vår ”uthyrare” om priset. Missförstånd kan bli knepigt. I alla fall så tog vi en färja till Tinos; vindarnas ö. Och visst blåste det, men finare boende får man leta efter. Nu var vi fyra familjer, eller 17 personer, och alla fick ett stort luftigt rum var, med mjuka bäddar, Air Condition och TV (minst viktigt). Namnet var Athos (hett tips) När vi duschat av oss saltet från båtturen och klätt om, gick samtliga familjer ut på stan och åt, som vanligt. Det var ett litet ”city”, men för den som letar efter souvenirer och krims-krams så är det paradiset. Och efter en shoppingrunda där så stupade vi i säng. Efter att ha sett Danmark förlora mot Tjeckien med 3 – 0, det vill säga.
Dag 11 (28/6) Det blev en dag i lugnets tecken. Vi steg upp sent, åt en god frukost och klädde oss. Sent så traskade vi mot närmaste strand. Det var en bit att gå, och stranden var lång. Men det var värt det när vi kom dit. Det var i och för sig ganska så grov sand, och den var extremt het, men vattnet var klart och varmt. Vi åt en lätt lunch på iste, bröd och pålägg. Det smakar extra gott under ett träd när solen skiner varmt på axlarna. Och efter några timmars sol och bad så gick vi hemåt. Självklart med vissa glasstopp.
Vi kom ut till ”city” ganska sent, och åt mat direkt. Vi satt åter på en liten taverna med små gamla tanter som ler tandlöst mot en. När vi lämnat dem med ett glatt ”Jassas!” så gick vi upp för Leoforos Megalocharis. Det var en bred gata som leder upp till kyrkan Panaghia Evangelistria. Där kröp djupt troende upp för den långa vägen, för att kanske bli botade av den omtalade ikonen som visade sig i en uppenbarelse som en nunna fick på 1800-talet. Kyrkan var en pampig syn, men vi var så trötta att efter en glass så gick vi hem. Läs mer om Tinos här ... eller här!
Dag 12 (29/6) Vi hyrde bil för att utforska lilla Tinos närmre. Vi åkte till små byar som låg spridda över ön, och min personliga favorit heter Volax. Det var en jättegammal by, som var mycket vacker. Där växte den väldoftande mimosan vilt, och de små blommorna guppade i vinden. De söta små stenhusen såg ut som om de endast hölls uppe av stark viljekraft, men ändå satt gubbar och gummor och flätade korgar med glatt humör.
När vi fått nog av sol så åkte vi och badade vid en av Tinos’ få stränder. Och efter en grekisk sallad så fick vi nya krafter och åkte till Pirgos. Där tog vi något att dricka och vi vilade i det milda solskenet. När vi vilat klart så tog vi bilen hem. När vi sedan duschat och lämnat bilarna så gick vi som vanligt ner på stan. Vi åt mat på en liten taverna och samtalade med ägarna. Och efter mat, sång, prat och frukt så lunkade vi trött hem.	Växtligheten bakom oss är taket på tavernan vi åt på!
Dag 13 (30/6) Ännu en ganska slapp dag. Jag vaknade sent, och gick till stranden sent. Åt lunch sent o.s.v. Tanken på morgondagens hemfärd gjorde oss nog lite ledsna, men också smått glada. Borta bra men hemma bäst. I alla fall så var det en blåsig dag och vi höll oss i närheten av pensionatet. Solen stekte och vart man än kollade så fick man sand i ögonen. Som sagt, en slapp för och eftermiddag.
När vi gick ner till stan för att äta middag så såg vi en pelikan sitta på en stol nära en taverna. Tydligen var det en trogen stamkund. Efter ett par kort så fortsatte vi ner mot maten. Vi åt på samma ställe som föregående kväll, men det var sent och vi stannade inte länge. Vi såg Holland förlora mot Portugal, och sen sov vi.
Dag 14 och 15 (1-2/7): Tinos-Rafina-Aten-Amsterdam-Göteborg Dagen för avresa. Efter en tur runt staden, som för att säga ”Hejdå” så fick vi skjuts ner till hamnen. Tunga väskor och mycket folk gör väntan jobbig, men båten kom rätt snabbt. Vi åkte bara i några timmar, så färden var också okej.
När vi sedan stigit iland så fick vi vänta på bussen in till Aten. Den var helt tom, sval och fräsch så även bussturen var behaglig. Flygplatsen var som senast, kall och hård. Vi åt mat på McDonald's och sen fick vi vänta. När vi väl kommit på planet så var stämningen sömnig. Och det kan man ju förstå kl 04.00 på morgonen. Personligen så sov jag bort de två timmarna till Amsterdam, och väl där så sa vi ”Hejdå” till en av familjerna som skulle till Arlanda istället för Landvetter. Det blev många kramar och mycket utbytande av e-mail adresser. Sedan gick vi på vårt plan, och jag sov hela vägen till Göteborg. Väl där så väntade vi på bagaget, hämtade bilarna, kramades, och sen var vi på väg hem!
av Helena Sund, 12 helena.sund@home.se	Resesidan Kalimera (Greklandsguiden nr 1) Amorgos Naxos Tinos Familjens hemsida